Sep 192012
 

 

”Den ekonomiska politiken svänger in på nya vägar

POSITIONERNA I DEN EKONOMISKA POLITIKEN I SVERIGE HAR FÖRÄNDRATS DE SENASTE VECKORNA. Både regeringen och Riksbanken har tidigare dragit på sig omfattande kritik för att passivt acceptera bestående lågkonjunktur och hög arbetslöshet. Nyligen överraskade som bekant Riksbanken en majoritet av analytikerkåren med en räntesänkning och finanspolitiken är nu inne i en omvandlingsfas. Budgetpropositionen läggs visserligen formellt på torsdag, men den senaste tiden har regeringen så gott som dagligen aviserat satsningar på olika områden.

/…/ DET UTRYMME SOM FINANSMINISTERN ANGAV I SAMBAND MED REGERINGSKONFERENSEN PÅ HARPSUND i slutet av augusti fylls nu med innehåll. De 23 miljarder (motsvarande 0,7% av BNP eller runt 2 500 kronor per år och svensk invånare) domineras av sänkt bolagsskatt samt satsningar på infrastruktur och spetsforskning. Därtill kommer åtgärder som ska blåsa nytt liv i arbetslinjen genom att öka drivkrafterna för arbete bland grupper med lägre inkomster och med försörjningsstöd. Även ökade utgifter på det migrationspolitiska området tillkommer. Några större problem att få igenom åtgärderna i riksdagen lär knappast uppstå; minoritetsregeringen har noga undvikit åtgärder som oppositionen skulle kunna samla sig emot. Regeringen har snarast lagt förslag som i många fall sammanfallit med de idéer som den nya socialdemokratiska ledningen fört fram; en politisk strategi a ledningen fört fram; en politisk strategi med rötter i 1990-talets USA som allt mer populärt brukar kallas triangulering.

/…/ DÄRTILL KOMMER ARGUMENT FÖR FÖRÄNDRINGAR I DET FINANSPOLITISKA RAMVERKET. Med en rekordlåg statsskuld blir det allt svårare att motivera varför fortsatta amorteringar ska prioriteras framför angelägna satsningar på olika områden (se t ex temaartikel i Nordic Outlook Februari 2011). I sin årliga granskning av finanspolitiken våren 2012 efterlyste också Finanspolitiska Rådet ett klargörande när det gäller regeringens syn på hur stor nettoförmögenhet den offentliga sektorn bör bygga upp. I praktiken innebär det också att frågan om ett golv för statsskulden måste diskuteras. Ett annat skäl till att ompröva målet är utvecklingen i pensionssystemet. Målet om ett överskott i hela offentliga sektorn grundade sig på att ett permanent överskott i pensionssystemet skulle kombineras med balans i statens budget. När nu pensionssystemet av demografiska skäl istället uppvisar balans innebär ett oförändrat mål för hela offentliga sektorn att kraven på statsbudgeten skärps på ett ganska ologiskt sätt.” skriver Håkan Frisén, i ”Veckans tanke”, SEB.

———————————————————————————————————————————————————————————————

 

KOMMENTAR PUBLICERAS lördag