Feb 162014
 
Blått är den varmaste färgen har fått många priser som årets utländska film, bland annat har den belönats med en Guldbagge. Det är en ovanlig film. Ovanligt naken. Ovanligt tema med lesbisk kärlek och sex. Och en ovanligt viktig film om ungdomars uppvaknande och frigörelse och därmed ett måste som skolfilm. Och ett måste för all som vill utmana sina fördomar.

blått poster

”Din jävla hora” skriker en av tjejkompisarna när hon anar att den till synes så oskuldsfulla Adéle (Adèle Exarchopoulos) är bisexuell eller ännu värre lesbisk. För det är något som flera av de unga tjejerna inte kan acceptera i filmens franska Lille.

”Det är äcklig du har legat naken i min säng” skriker en av kompisarna, som om hon vore tagen ur en scen från medeltiden. Men det är inte medeltiden. Det är de fördomar och det hat som alltför många unga, och äldre för den delen, möter världen runt idag – år 2014. För även om det finns de som vill låtsas att rasism, varav homofbi är en av de mest elakartade varianterna, är utrotad så är det tyvärr inte så.

Homofobin är förvisso mindre utbredd i vissa storstäder och i vissa åldersgrupper, men på de flesta platser i världen är den lika utbredd som religioner. Homofobi påminner om paranoia, alltså psykisk sjukdom, frågan är om inte dess religösa mylla också kan klassas som det. Om inte annat så påminner rädslan och fördömandet av homosexuella om paranoia.

Blå är den varmaste färgen speglar på ett tydligt sätt Adéles smärta när hon inser att hennes sexuella läggning inte är som majoritetens. Det är många tårar över hennes situation och hur hon ska bemötas. ”Du gråter alltid” säger flickvännen, den attraktiva och förföriska Emma (Léa Seydoux). Och Adèle har mycket att gråta över. Både sin egen tvivlan och förtvivlan, men framförallt omgivningens och den egna familjens fördomar; Adèle ser sig tvingad att ljuga för om sin relation med Emma. Det är tragiskt, men tyvärr realistiskt.

Filmen har en viktig berättelse att förmedla. Den är naken och närgången och går inte att värja sig emot. Den borde vara en obligatorisk film för alla högstadie- och gymnasieskolor att visa. För den handlar om en vanlig tonårstjej och hennes uppvaknade och slitningar mellan att vara sig själv eller fortsätta att var populär och accepterad i det gamla tjejgänget. Filmen handlar om en människas utveckling, den handlar alltså om både unga och gamla, även dig. Det är en film för alla. Gör dig själv och din omgivning en tjänst – se den!

blått1