Mar 032014
 
Statsminister Fredrik Reinfeldts uttalade förståelse för att semi-diktaturen Ryssland angriper en demokratisk stat är en skandal av historiska mått som för tankarna till obehagliga eftergiftsuttalanden av den svenska regeringen under andra världskriget. Skadan är irreparabel och förtroendet förbrukat. Statsministern bör tidigarelägga den avgång som ändå väntar. Avgå nu Reinfeldt!

ReinfeldtPutin2

Europas agerande i Ukrainafallet är ett exceptionellt tydligt exempel på politik när den är som allra sämst – och farligast. Det är inte en överdrift att jämföra dagens europeiska ledares kortsiktighet och populism i samband med det havererade avtalet mellan EU och Ukraina med historiskt fatala misstag som i Jugoslavienkriget och folkmordet i Srebrenica 1995, då Europa såg på när 8.000 bosnier avrättades. Det är inte heller fel att jämföra med Västeuropeiska ledares aningslöshet och feghet inför och under andra världskriget. Priset för dumheten var historiens dittills mest förödande krig, folkmord, samt ett experimenterande med och användande av förintelsevapen.

Det kan inte hända igen. Det är vi alla övertygade om. Tyvärr är det fel. Världens andra supermakt, militärt sett, har fått en ledare som i sin hänsynslöshet och maktgalenskap närmast påminner om Stalin. Europa leker med elden, men dess politiska ledarskap tycks sakna förstånd att inse det. Reinfeldts uttalande är ett exempel på det. ”Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar”, sade Fredrik Reinfeldt till SR Ekot. Det visar på okunskap och aningslöshet – och feghet. Statsministerns uttalade förståelse för ”diktatorn” Putins försvar av sitt brott mot folkrätten är oförsvarligt.

Der är naturligt att fela. En politiker tvingas ständigt att göra uttalanden i alla möjliga frågor och då det blir fel ibland, normalt sett måste det kunna ursäktas. Men det finns ett fåtal uttalanden som inte går att ursäkta. Reinfeldt försvarar Putins angrepp med ett uttalande som är i nivå med att ”hon var ju lättklädd, så lite förståelse måste man ändå ha”. Det går inte att påminna sig ett så pass katastrofalt ställningstagande som inte renderat i en avgång.

I förra veckan publicerade Public News en artikel som gick hårt åt Sveriges och EU’s kortsiktighet samt utrikesminister Carl Bildts tillkortakommanden (LÄNK). För det fick vi kritik. Tyvärr visade det sig att kritiken och ordvalen var adekvata, om inte rent av för milda. För nu står vi inför en kraftmätning mellan väst och ett makthungrigt och revanschsuget Ryssland med en, sannolikt, psykopatisk ledare utan hämningar. Det verkar Europas ledare tyvärr inte ha förstått – nu blir de varse hur förödande deras politik, med bland annat ett nagelfarande av avtalstexter, varit. Kraftmätningen kan sluta hur som helst. Ingen kan med säkerhet förutspå förloppet. Förhandlingsframgångar och avtal kan snabbt bli obsoleta.

Tärningen är kastad, insatsen är Ukraina – och Europa. 

________________________________________________________________________________

Fredsforskaren Wilhelm Agrell kommenterar i SvD de uttalande Reinfeldt gjorde på söndagen i en intervju med Ekot SR:

Observera Bildts ovanliga och tydliga avståndstagande av Reinfeldts Putinvurmande.

Reinfeldt sade till Sveriges Radios Eko-redaktion:

Det är i någon mån förståeligt att Ryssland agerar på en rysk minoritets oro på Krim och i östra Ukraina, men inte på det sätt man agerar”, sade Fredrik Reinfeldt.

– Detta är ett av de märkligaste och obehagligaste uttalanden av en svensk statsminister som jag kan påminna mig, säger Wilhelm Agrell till SvD och förklarar:

– Reinfeldt tar här utan reservationer den ryska versionen av krisen för given. Detta trots att en samlad medierapportering ger en helt annan bild där den ryska ”oron” är en del av en legitimerande operation från Rysslands sida, påpekar Wilhelm Agrell.

I Sverige har försvaret inte höjt sin beredskap eller förändrat sin verksamhet. Reinfeldt försvarade detta i radiointervjun med orden:

”Den historiska läxan är: möt inte upptrappning med ytterligare upptrappning utan kyl ner och lugna ner. Möt inte våld med våld”.

Wilhelm Agrell som skrivit flera böcker om 1900-talets svenska säkerhetspolitik anser att Reinfeldt drar en helt orimlig slutsats. Det går inte att likställa en stormakts militära våld i strid med folkrätten med Sveriges behov och rätt att skydda sig självt:

– Här jämställer statsministern svenska beredskapsåtgärder för att skydda landet med en rysk militär aggression i strid med folkrätten och ingångna avtal, kritiserar Wilhelm Agrell. Han anser att Reinfeldt därmed också ursäktar Ryssland och visar prov på ”eftergiftspolitik”, alltså den typ av undfallenhet som Sverige visade mot Sovjetunionen under det kalla kriget.

– Denna typ av relativisering representerar en svensk självavskräckning och eftergivenhetspolitik som vi inte sett sedan det kalla kriget. En annan och kanske mer relevant historisk läxa är annars att Sverige i allvarliga krissituationer tenderat att vidta åtgärder för att höja den egna säkerheten alltför lite och alltför sent, säger Wilhelm Agrell som är professor i underrättelseanalys vid Lunds Universitet.

Även utrikesminister Carl Bildt uttryckte en viss tveksamhet mot sin chefs uttalande.

– Jag tror inte det har varit så mycket rysk minoritets oro, om jag ska vara riktigt ärlig, sade Bildt i SVT:s Agenda”