Jan 272014
 
På måndagen var det sextionio år sedan förintelselägret Auschwitz befriades av den Sovjetiska armén. Den 27 januari är därför en dag då offren för förintelsen minns och hedras över hela världen – bortsett från delar av Europa! Ty skammens plats har fallit i glömska hos allt för många – med okunskap som grogrund och i spåren av finans- och eurokris frodas nu populism och nationalism i Europa.

Bild1

Det här är inte ännu en kommentar till förintelsen – dess vidrigheter är eller bör åtminstone vara väl kända för var och en som hyser de allra minsta intresse för människan och dess rättigheter. Tyvärr är det dock allt fler som har en vag och grumlig bild av, tvivlar på eller till och med förnekar förintelsen. För dessa hoppas vi på att skolan och samhället i övrigt ger dem en andra chans till kunskap och insikt om den historiska skammen med dess lidanden.

Avsikten med denna kommentar till minne av sextionioårsdagen för befrielsen av Auschwitz är snarare att varna för den annalkande återkomsten av förföljelse och i värsta fall folkmord i Europa. Otänkbart säger den godtrogne medborgaren, i synnerhet i paradislandet Sverige. Men allt fler av världens mest inflytelserika har en annan uppfattning och är påtagligt oroade över de tilltagande nationalistiska och hotfulla stämningarna i Europa.

På det ekonomiska forumet i schweiziska Davos den gångna veckan duggade varningarna tätt från världens ledande elit om utvecklingen i Europa. För här frodas nu allt fler populistiska och nationalistiska partier. Och i Europaparlamentet bildas sannolikt en nationalistisk partigrupp efter parlamentsvalet senare i år.

Sverigedemokraterna fegar om vilka de är

Ironiskt nog nominerade Sverigedemokraterna sina två toppkandidater till Europaparlamentsvalet på Auschwitz minnesdag. Vilken partigrupp de Sverigedemokraterna vill tillhöra smusslades det dock om. Partiledaren Jimmie Åkesson som brukar framställa sig själv som ärlig och en person som minsann ger raka hederliga svar gjorde nu klart att frågan var för kontroversiell och känslig att svara på.

Den som röstar på Sverigedemokraterna till Europaparlamentet riskerar därmed att dess kandidat kommer att tillhöra en nationalistisk grupp som likt franska Front National tycker att förintelsen var en ”historisk detalj” eller rentav förnekar att den inträffat. Om Sverigedemokraterna väljer en sådan grupp för de kandidater som lyckas få en parlamentsplats följer partiet ett mönster av andra populistiska partier som på hemmaplan strävar efter att vara rumsrena men som i vänners lag inte kan stå emot att bekänna färg. Vi ser fram emot att Sverigedemokraterna visar vad de står för – innan valet!

Europas situation

Hur illa ställt är det då i Europa och hur illa kan det bli är en relevant fråga i sammanhanget. Svaret kan vi endast spekulera om, likt världseliten i Davos, men även här på hemmaplan har det kommit långtgående varningar från något överraskande håll. Det gäller bland annat från författarna bakom antologin ”Överlever euron” som publicerades i vintras av den balanserade tankesmedjan Fores.

Bakom antologin står sex av Sveriges främsta och mest ansedda ekonomer, det gäller inte minst Lars Calmfors, som stod bakom de tyngre euro-utredningarna inför den svenska folkomröstningen år 2003. De övriga är Harald Edquist, Nils Lundgren, Stefan de Vylder, Pehr Wissén och Hans Tson Söderström. Slutsatserna i antologin var dramatiska: ”Åtstramningspaketen för att rädda euron skapar en ohållbar situation med massarbetslöshet och katastrofala tillväxtsiffror”. Samtidigt varnades det för framväxten av populistiska partier och att motsättningar i Europa i värsta fall kan innebära ett hot mot själva demokratin. Det är oerhört alarmerande ord från annars modesta ekonomer.

Och så här skriver Lars Calmfors i Dagens Nyheter (21/1): ”

Extrema politiska partier kan väntas få ännu mer stöd. Det finns ett tydligt samband mellan väljarstödet för högerextrema partier och utdragen ekonomisk stagnation under 1920- och 1930-talets ekonomiska kriser som är jämförbara med dagens. Detta gäller inte bara Tyskland utan det var ett allmänt fenomen. Man ska förstås inte vänta sig någon exakt upprepning och konsekvenserna kan antas variera från land till land: framgångar för extrema partier både till höger och vänster i Grekland, krav på autonomi för Katalonien i Spanien, proteströster på Beppe Grillos femstjärnerörelse i Italien, ökat stöd för Nationella fronten i Frankrike. Framgångar för extrempartier i valet till Europaparlamentet kan allvarligt försvåra dess arbete i ett läge då det fått ökat inflytande på lagstiftningen i EU. Troliga konsekvenser är också svagare och mer instabila regeringar i allmänhet samt att även mer etablerade partier rör sig i populistisk, främlingsfientlig och EU-skeptisk riktning.”

Det kan hända igen – det har redan hänt igen – och händer nu

Hur ska man då se på de allt mer frekventa varningarna från svenska toppekonomer och internationella potentater. Efter en omfattande rundresa i bland annat Europa under det senaste året och med en fördjupad egen erfarenhet av sociala mediers politiska inflytande i bland annat Europa, Nordafrika och Sydamerika, delar jag – tyvärr – åsikten att vi riskerar att åter få se utbredd rasism, terror och förföljelse i Europa, såsom före och under andra världskriget men även som vi erfarit i närtid – i Srebrenica i juli 1995, då 8.000 bosniska pojkar och män slaktades medan världssamfundet tittade bort.

Trots att ett folkmord alltså inträffade så sent som år 1995 i Europa säger många att det inte kan hända igen. Det är tyvärr fel. Den som tror att människan var annorlunda då gör oss alla en otjänst genom sina illusioner. Det enda som var annorlunda då mot nu var de ekonomiska, kulturella och politiska förutsättningarna. Människan bakom folkmorden var lika ond och även god – som du är. Människan var ond i sina handlingar mot de andra men sannolikt lika god mot sina vänner och sin familj som du själv är. Ondskan är tyvärr en del av människan, en beståndsdel som lever vidare och frodas, och vi kommer tvivels utan att få se dess vidriga tryne snart igen. För människan och ondskan finns här ibland oss, hon är du och jag, och alla andra, oavsett om du vill inse det eller inte.

Genom sociala medier intensifieras motsättningarna 

Den populistiska löpelden har nu chans att spridas snabbare än någonsin tidigare genom tillkomsten av sociala medier. Sannolikt har du själv så sent som idag sett en glimt av ondskans illa dolda, fula tryne i någon ironisk eller hätsk kommentar, kanske var det rentav du själv som hetsade – även om just du inte kastar första stenen, så kastar du sannolikt den andra och tredje stenen tillsammans med andra, mot den eller de fördömda. För vad talar för att just du ska stå emot grupptryck och förväntningar, vad skiljer dig från andra? Ingenting.

Frankrike måste svälja prestigen

Om skuldkrisen i Europa inte ordnas upp genom att nödvändiga strukturella reformer genomförs, alternativt skuldavskrivningar, riskerar euro-projektet att få en diametralt motsatt effekt än vad som var tanken bakom det franskinitierade, verklighetsfrämmande, projektet.

Istället för ett europeiskt enande genom euron riskerar Europa nu, mycket tack vare just Frankrike, att möta ett tragiskt öde – igen! Fransmännen måste vakna upp och inse att de och desss bröder i södra Europa inte är mogna euro-projektet – innan det är försent.

Klockan klämtar snabbare än vad plebejerna hör – endast Patricierna uppfattar dess illavarslande slag.