Apr 192016
 

Experimentet med Mehmet Kaplan som riksdagsman och minister visar att även en relativt moderat muslim kan ha väsensskilda åsikter jämfört med våra västerländska.

Enligt Kaplan är folkmord helt ok (på armenier) och  yttrandefriheten ska inte omfatta dem som kritiserar islam eller muslimer och det är rätt att svenska unga muslimska män ansluter sig till IS i Syrien – de är ju provocerade till det av europeiska Islamofober – enligt Kaplan.

Svenskar beskrivs ibland som ett blåögt och naivt folk och det gäller inte minst den okunniga inställningen till muslimska värderingar. Muslimer delas ofta upp i de fromma och de extrema i bedömningen av deras åsikter och samhällssyn. Det är en naiv och okunnig uppdelning, som förespeglar att det existerar en muslimsk Berlinmur. Det gör det inte. Tvärtom, gränsen mellan from och extrem kan ofta vara hårfin och är dessutom flytande.

Att inte förstå att muslimska värderingar ofta inte överensstämmer med yttrandefrihet, feminism, jämlikhet, religionsfrihet och respekt för olika sexuell läggning innebär ett hot mot dessa värderingar. Okunskap är ett hot mot liberala värderingar i allmänhet.

Svenska politiker, och väljare för den delen, bör lära sig mer om Islam och försöka bättre förstå både skillnaderna och likheterna mellan vårt kulturarv och vår samhälls- och människosyn och deras. Det skulle samtidigt öka förståelsen både för muslimers kultur och värderingar.

En Chamberlinsk naivitet riskerar däremot att fler ministrar som Kaplan släpps fram och till sist riskerar deras värderingar att bli accepterade och rumsrena, likt Sverigedemokraternas värderingar blivit efter valet år 2014. Okunnighet föder inte bara rasism utan även intolerans mot liberala värderingar som jämlikhet och yttrandefrihet.

Ett skräckexempel på hur Kaplanska värderingar kan få acceptans och inflytande i väst är när Kaplans landsman, Turkiets diktatoriske president Recep Tayyip Erdoğan, i veckan ”tvingade” den tyske förbundskanslern Angela Merkel att acceptera att en tysk åtals för en satir av Erdoğan med hjälp av en uråldrig tysk lag från 1800-talet.

Det är kanske symptomatiskt att västerländska lagar från 1800-talet kan motsvara en modern muslimsk rättsuppfattning och synen på yttrandefrihet idag. Det är upp till politiker och väljare om vi även i Sverige ska acceptera en sådan väsenskild anpassning. Som ofta annars är ökad kunskap det bästa botemedlet mot galenskap. För en sak är säker, om frau Merkel kan tvingas att vika ned sig för en muslimsk syn på yttrandefrihet kan även en svensk regeringschef göra det.

Den som förfasar sig över den provokativa rubriken huruvida en muslim är kvalificerade att vara statsråd eller inte kan ställa sig frågan; vilken potentiell svensk muslimsk politiker ställer upp på att till exempel Lars Vilks verk ska omfattas av yttrandefriheten och att homosexuella har samma människovärde som heterosexuella och att kvinna är helt jämlik mannen och att abort ska vara tillåtet (utifrån gällande lagar och normer)? Kanske finns det många muslimer som kvalificerar sig, i så fall är det glädjande och bra, det vitaliserar vår demokrati. 

Den retoriska frågan i rubriken gäller självfallet inte endast en muslim, utan även en kristen, en jude, en buddist eller en ateist eller vem som helst. Den som står upp för ”västerländska”, liberala värderingar är i det avseendet kvalificerad att vara statsråd. Det är det som är poängen! Svaret på rubrikens retorikas fråga är alltså Ja. En muslim kan likaväl som någon annan som ställer upp på västerländska liberala och moderna idéer vara kvalificerad att vara statsråd!

Kaplan var inte kvalificerad, dessutom var han inte kompetent för sin portfölj. Det var därför helt rätt att sparka honom! Men att Kaplan inte var kvalificerad att vara statsråd utesluter alltså inte att en annan muslim kan vara det!

 

 

Mehmet Kaplan avgick som minister – men medgav inga fel.– Jag vet vem jag är, vad jag har gjort och jag har svarat på det, sade han.

Källa: Tio riksdagsår kantade av kritik – DN.SE