Okt 262012
 

Arbetslinjen är mer ord än handling. Fortfarande har vi världens allra högsta marginalskatter på arbete och kompetens. Arbetsinkomster beskattas dubbelt så hårt som kapitalinkomster. Under två mandatperioder har regeringen ännu inte genomfört arbetslinjen i praktiken. Regeringen visar genom sitt agerande att den inte riktigt tror på vad den propagerar.

 

Av Per Balderson

Ibland utgår den politiska diskussionen alldeles för mycket från hur samhället fungerar idag. Gamla sanningar tas för givna och politiskt taktiserande står i vägen för verkliga förändringar. Detta gäller inte minst i skattefrågan. För hur har vi hamnat i en situation där det är allmänt accepterat bland politiker, journalister och allmänhet att lön ska beskattas hårdare än andra inkomster? Borde det inte vara tvärtom i arbetslinjens Sverige?

Att betala skatt för olika typer av inkomster eller vid köp av varor och tjänster är en självklarhet i ett välfärdssamhälle som Sverige. Skatteintäkter behövs för att betala vård, skola och omsorg och för att ge oss en fungerande infrastruktur och ett socialt skyddsnät vid sjukdom eller arbetslöshet. Ett fungerande skattesystem är också ett sätt att hålla ihop samhället, att känna att vi tillsammans har ett ansvar för hur Sverige utvecklas.

Ett skattesystem för en annan tid

Dagens skattesystem växte fram under efterkrigstiden och är i hög grad en produkt av sin tid. Många människor arbetade på stora företag där arbetsuppgifterna hade många likheter med varandra. Fackets makt var stor och löneökningar förhandlades kollektivt utan alltför många individuella delar. Globaliseringen var begränsad och de flesta människor arbetade länge hos samma arbetsgivare och lockades sällan av internationella jobberbjudanden. Det gjorde att det var möjligt att successivt höja inkomstskatterna till nivåer över 50 procent.

 

 

Mycket av förutsättningarna för skattesystemet har dock ändrats de senaste årtiondena. Alltfler arbetar nu i tjänstesektorn, ofta i små och medelstora företag där kompetens är unik och svår att få tag på. Arbetsmarknaden har internationaliserats och en ny generation människor med individuella värderingar, oavsett deras politiska hemvist, gör entré på arbetsmarknaden. Dessutom blir Sveriges befolkning allt äldre vilket gör att vi på sikt väntar arbetskraftsbrist inom många yrken.

Kompetens vår viktigaste resurs

I detta nya landskap, där kompetens är vår viktigaste resurs, är det märkligt att vårt nuvarande skattesystem inte diskuteras mer. Kompetens beskattas idag med upp till 57 procents skatt, dessutom med start på relativt låga inkomstnivåer ur ett internationellt perspektiv. Att den statliga skatten på 20 procent dessutom slår till redan vid inkomster på strax över 30 000 kronor i månaden förstärker bilden av en mycket hård beskattning av inkomster. Och detta trots att regeringen har genomfört ett antal jobbskatteavdrag sedan de tog makten 2006.

Sänkta skatter på bolagsvinster och fastigheter prioriteras av både S och M

När det gäller övriga skatter går trenden mot lägre nivåer. Fastighetsskatten, som är den mest orörliga skattebasen, sänktes under förra mandatperioden och den största posten i årets budget handlar om en kraftig sänkning av bolagsskatten. I veckan gick dessutom folkpartiets Carl B Hamilton ut och föreslog sänkta kapitalskatter. Argumentet, handlar precis som när det gäller bolagsskatten, om att Sverige ska hävda sig i den internationella konkurrensen.

Allra märkligast är kanske socialdemokraternas politik i sammanhanget. Partiet föreslår en kombination av sänkta bolagsskatter och höjda marginalskatter som ökar avståndet i beskattning ytterligare. Hur detta rimmar med ett löntagarperspektiv är svårt att se. Men även det ”nya” arbetarpartiet moderaterna lever inte som de lär. Uppenbarligen är sänkta skatter på bolag viktigare än sänkta skatter för löntagarna.

Det behövs en ny skattereform 

Ett fungerande skattesystem ska lyckas med uppgiften att kombinera målet om ett starkt och sammanhållet samhälle med att ge tydligt stöd till viktiga drivkrafter för utveckling. I det perspektivet går det inte att blunda för den ökade betydelsen av kompetens. Ett verkligt arbetarparti borde föreslå en skattereform som åtminstone likställer beskattningen av löneinkomst med den som gäller för kapital.

Ett första steg skulle kunna vara ett avskaffande av den statliga inkomstskatten. Beroende på ideologi kan finansieringen antingen ske via besparingar, eller genom att höja andra skatter. Varför inte exempelvis höja momsen och återinföra en viss fastighetsbeskattning? För i framtiden är det kunskap som kommer att avgöra hur framgångsrika vi är i den internationella konkurrensen.

Så politiker, journalister och allmänhet, börja ifrågasätta den nuvarande ordningen. För vari ligger egentligen det rimliga och rättvisa i att hårt arbete och kunskap ska beskattas dubbelt så hårt som kapital och bolagsvinster?