10 SLUTSATSER & INVESTERINGSBUD

 

PUBLIC BANKING FÖLJER 10 PUNKTER VID INVESTERINGAR

1)  DIVERSIFIERA

Det är lätt att blanda ihop begreppsparen diversifiering och allokering på samma sätt som begreppen taktisk respektive strategisk allokering blandas ihop.

Harry M Markowitz mottog år 1990 Ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sina tidigare banbrytande insatser inom finansiell ekonomi, och brukar kallas för den moderna portföljteorins fader. Markowitz visade redan 1952 på betydelsen av diversifiering; att en portfölj med mer eller mindre okorrelerade aktier från till exempel olika branscher minskar risken utan att avkastningen behöver bli lägre, och omvänt så kan avkastningen ökas med bihållen risk. Markowitz skapade också modellen ovan med den effektiva fronten, som visar en kurva av punkter för portföljer med högsta avkastning vid en given risknivå. Slutsatsen av Markowitz studier är med hans egna ord ”att inte lägga alla ägg i samma korg”. Hur portföljen ska sammanställas avgörs av investerarens riskaversion. Public Banking investerar på olika marknader och branscher, problemet är dock att korrelationen mellan aktier har ökat över tiden, och dessutom har korrelationen ökat mellan olika tillgångsslag. Slutsatsen av det är, paradoxalt kan tyckas, att det är ännu viktigare med väldiversifierade portföljer. Genom att vi uteslutande investerar via fonder får vi automatiskt en hyfsad riskspridning, eftersom en fond normalt innehåller som allra minst ett tiotal aktier, men normalt sett betydligt fler.

 

2) ALLOKERA MERA!

En stor amerikansk forskningsstudie från 1986 har visat att hela 93,6 procent av avkastningen kan förklaras av hur investeringarna är allokerade. Där efter har en rad olika studier kommit fram till liknande resultat. Och Handelsbanken Markets visade i en genomgång av att välallokerad portfölj med aktier, räntor, råvaror och hedgefonder hade en dubbelt så hög avkastning under 00-talet än en traditionell 50/50 portfölj (50% räntor/50% aktier). Allokera därför investeringarna på så många tillgångsslag som möjligt. Tyvärr är det svårt som privatperson att komma åt flera mycket attraktiva tillgångsslag, såsom Private Equity, fastigheter och direktinvesteringar i råvaror. De bristande allokeringsmöjligheterna är till skada både för riskspridning och avkastning. Att investera i noterade fastighetsaktier eller fonder respektive noterade private equity-bolag är inte samma sak, utan är mer att betrakta som aktieinvesteringar. Råvaror går däremot att nå genom olika indexfonder, vilket tyvärr inte är ett fullgott alternativ till  en aktiv förvaltad råvarufond, som vi väntar på.

   

En internationellt mycket välkänd förespråkare för allokeringsmodellen är Yale-professorn David F Swensen, som är investeringsansvarig för universitets donerade medel och tillgångar, och har en mycket svårslagen historik:

+ 21,9% för det brutna räkenskapsåret 2010/11 – hur många slog den avkastningen?

+ 14,2 % i årlig avkastning under den senaste 20 åren, varav

+ 10,1% i årlig avkastning de senaste 10 mycket svåra åren för investeringar.

Swensen har skrivit flera böcker om vikten av rätt allokering och långsiktigt strategiskt sparande. Trots att Swensen över tiden har ändrat allokeringen dramatiskt, genom att till exempel att successivt reducera de traditionella tillgångarna inhemska aktier och obligationer till förmån för mer alternativa tillgångar, som Private Equity. 1991 hade Yales stiftelse mer än hälften av tillgångarna, 53%, placerade i inhemska aktier och obligationer, idag är den andelen nere på 11%.

Trots att Swensen är vår främste husgud går det inte att slaviskt följa hans råd, av den enkla anledningen att vi som privatpersoner inte kan investera i samma tillgångar som finns tillgängliga för en stora amerikansk institutionell investerare. Swensen gör också själv skillnad på hur en privatperson respektive professionell investerare bör agera. Privatpersoner uppmanas strängt att hålla sig bort från dyr och ofta dålig aktiv förvaltning, samtidigt som han själv i stor utsträckning använder sig av just aktiv förvaltning – inte minst inom alternativa placeringar, där det är meningslöst med indexförvaltning – det visas bland annat av ETF’er som följer olika hedgefond-index.

Vi håller fullständigt med Swensen om att privatpersoner i första hand bör välja breda och billiga indexprodukter. För vår egen del försöker vi dock dra nytta av den extra avkastning som ett exklusivt fåtal förvaltare lyckats med över tiden – utmaningen är att hitta dessa – det är både tidskrävande och chansartat, eftersom de kan sluta som förvaltare eller misslyckas i sin framtida förvaltning. Det är förvaltarrisken och en orsak till att välja några fler förvaltare än annars.

Läs Yale-stiftelsens senaste årsrapport:

http://www.yale.edu/investments/Endowment_Update.pdf

3) HA EN TYDLIG STRATEGI

Bestäm en investeringsstrategi – och håll fast vid den då det stormar, annars riskerar du att förlora mer på oövertänkta förändringar, som till exempel att gå ur aktiemarknaden för sent och även tillbaka för sent. Bestäm både allokering och diversifiering. Och hur investeringarna ska göras och förvaltas och hur ofta rebalansering ska ske. Att ha en strategi betyder inte att den i sig är konstant över tiden – tvärtom, hela tiden får vi ny kunskap och den ska självfallet kunna påverka strategin. Att ändra strategin är dock inte det samma som att ägna sig åt taktisk allokering, det vill säga att anpassa sig till hur man upplever marknadsläget. Vi avråder från taktisk allokering, som märkligt nog de allra flesta både privata och professionella investerare ägnar sig åt.

Våga hålla dig till din strategi, och som titeln på en av Swensons böcker säger, våga sikta på ”Okonventionell framgång” med en blinkning till ett citat av den brittiske ekonomen John Maynard Keynes: ”Wordly wisdom teaches that it is better for reputation to fail conventionally than succeed unconventionally”.

 

4) VÄLJ GENUINA TILLGÅNGSKLASSER

Vid val av tillgångsklasser är det viktigt att ha klart för sig vada tillgången antas tillföra och vilken nytta den gör i den totala portföljen. Om vi antar att aktier och tillgångar med aktieliknande egenskaper, vad gäller risk och långsiktig avkastning, som till exempel råvaror och private equity, huvudsyfte är att bidra till avkastningen, så gäller motsatsen för obligationer. Huvudsyftet med obligationer är att minska den totala risken. Handelsbanken markets har visat att under 00-talet ökade korrelationen mellan de vanligaste tillgångsslagen, däremot minskade korrelationen mellan statsobligationer och aktier. Därför blir det motsägelsefullt att jaga högre avkastning från så kallade skräpobligationer för att nå tillfälligt högre avkastning, men samtidigt avhända sig diverisfieringseffekten av statsobligationer. Undvik förrädiska lockrop från försäljare om hög avkastning från undermåliga obligationer – det gäller även i hög grad företagsobligationer.

 

5) VAR AKTIEORIENTERAD

Enligt finansiell teori så finns det ett tydligt samband mellan risk och avkastning. Och forskningen visar att över längre tidsperioder har aktier gett betydligt högre avkastning än det vanligaste alternativet – obligationer. De senaste decennierna har dock inneburit en revansch för obligationer, avkastningen har ofta till och med överstigit aktier. Det beror framförallt på två orsaker, dels har vi under en längre tid levt i en omdaning från höginflations och högräntesamhälle med sjunkande räntor, vilket gynnat värdet på givna obligationsinnehav, dels har vi under framförallt 00-talet upplevt inte mindre än tre börsras och kriser, vilket påtagligt påverkat aktieavkastningen negativt. Även om det fortfarande, milt sagt, ser oroligt på marknaderna, är det orimligt att tro att sekellånga historiska samband och inte ska gälla mer.

… OCH ÖVERVIKTA SMÅBOLAG

Historiska data visar att aktier generellt och småbolagsaktier i synnerhet givit högst historisk avkastning. Under perioden 1926-2003 ökade amerikanska statsobligationer med 61 gånger det investerade värdet, Storbolagsaktier 2.285 gånger och småbolagsaktier med otroliga 10.954 gånger, vilket ger en årsavkastning på 12,7 procent. Tre av Public bankings nuvarande fem aktiefonder kan betraktas som småbolagsfonder.

Kom ihåg att småbolag normalt innebär högre risk. Om du funderar på att till exempel byta en svensk aktiefond mot en motsvarande småbolagsfond med högre risk, jämför då fondernas riskjusterade avkastningen, Sharpe-ratio. Om den historiskt riskjusterade avkastning är högre i småbolagsfonden kan det vara värt att byta, för du förväntar dig då att avkastning relativt sett antas öka mer än risken.

 

6) VÄLJ BREDA FONDER

Ett naturligt sätt att nå diversifiering är att välja breda fonder som investerar i många olika branscher eller regioner. Det minskar sannolikt volatiliteten och ökar den potentiella avkastningen och i synnerhet den riskjusterade avkastningen, det gäller även våra globala branschfonder eftersom de investerar globalt och på så sätt sprider riskerna. Att välja mellan breda och smala fonder är ändå en avvägning, eftersom en mer specialiserad förvaltare har större kunskap och möjlighet att hitta guldkornen på sin marknad, men om den rasar då är det bra om förvaltaren har ett bredare mandat. Därför kan erfarna förvaltare av breda branschfonder vara ett intressant alternativ och komplement till generella regionala eller globala fonder.

 

7)  JÄMFÖR AKTIV OCH PASSIV FÖRVALTNING

Under senaste decenniet har det blivit populärt med att separera så kallad alfa från beta förvaltning. Investerare använder sig av billigare passiv förvaltning på genomanalyserade marknader och använder dyrare aktiv förvaltning där förvaltaren lättare kan göra skillnad, och uppnå så kallad alfa. Som vi skriver ovan rekommenderar vi privatpersoner att huvudsakligen välja billiga och breda indexfonder så långt som det är möjligt. Det är ett matematiskt faktum att högre avgifter, allt annat lika, minskar avkastningen. Public Banking tror dock på vår förmåga att välja bra förvaltare för aktiv förvaltning. Rätt vald aktiv förvaltning kan göra en mycket stor skillnad över tiden.

 

8 ) HATA AVGIFTER

Köp och säljavgifter är vid sidan av förvaltningsavgifter skadliga för avkastningen, även om en engångsavgift är mindre skadlig för den långsiktiga investeraren än vad förvaltningsavgifter är, som dagligen stjäl en del av din avkastning, eftersom årsavgiften normalt tas varje dag. Vid sidan av dessa avgifter tar de flesta finansiella aktörer ut andra för dig skadliga avgifter, såsom courtage, se upp med detta vid handel med ETF’er, depåavgifter och inte minst ofta dolda och mycket lömska valutaavgifter. Troligen blir investerare dagligen lurade på mer eller mindre öppna eller dolda valutaväxlingsavgifter. Slutsatsen är att avgifter är ytterligare ett skäl att minska omsättningen på investeringar och istället investera långsiktigt.

 

9 ) UNDVIK SKADLIGA SKATTER

Att skatter liksom avgifter äter upp den potentiella avkastningen är de flesta olyckligt medvetna om. Regeringen har nyligen försökt skapa en förmånligare sparform genom investeringssparkontot, ISK. Givet att den förväntade avkastningen blir på några procent eller mer, är sannolikt ISK det bästa alternativet att spara inom, åtminstone med dagens skatte- och ränteläge. Överväg ISK istället för vanlig depå, och definitivt framför bankernas kassako Kapitalförsäkringar, där du inte ens äger din tillgångar, utan du äger dem endast indirekt.

 

10)  REBALANSERA OFTA

Att rebalansera innebär att när tillgångar minskar i värde då ska investeringarna i dessa öka för att bibehålla den valda strategiska allokeringen. Istället för att sälja av till exempel aktier när de rasat i värde, innebär alltså rebalansering att man som investerare så att säga ”automatisk” köper nya aktier då de minskat i värde – tvärtemot vad flertalet gör, som då istället säljer av aktier mer eller mindre i panik och ofta till stora förluster. Att strikt rebalansera i en fallande marknaden är mycket svårt och kräver stor disciplin, men som Swensen visat är det över tiden en framgångsrik strategi.

Hur ofta ska man då rebalansera? Swensen uppger att Yalestiftelsen rebalanserar dagligen, men det är nog ogörligt för en privatperson med långsiktiga investeringsplaner. Att rebalansera innebär också ofta någon form av kostnad, som till exempel köp- eller säljavgifter, courtage eller valutaväxlingsavgifter, och om inte annat innebär det en kostnad i tid. Ett sätt att i förväg bestämma när en portfölj ska rebalanseras kan vara att hålla sig till strikta procentuella förändringar som signal för när det är dags för en justering. Ett annat sätt är att bestämma sig för  tidsintervall, till exempel månads- eller kvartalsvis, men det är så klart mindre exakt att låta ett datum  få avgöra när det är dags för rebalansering än att hålla sig till en viss procentuell förändring. Trots det är det nog ändå enklast att till exempel se över portföljen månads- eller kvartalsvis och då göra de justeringar som behövs utifrån den strategiskt önskade allokeringen.

 Posted by at 14:56